Neda Soghari Vash har en magisterexamen i språk och interkulturell kommunikation och arbetar som teamledare och lärare på Futuraskolan Internationella förskola. När hon började arbeta på en förskola i Sverige tog hon med sig 10 års erfarenhet av att undervisa barn i Peking.
Vilka är de största skillnaderna mellan tidig utbildning i Kina och i Sverige?
I de senaste kinesiska läroplansreformerna för tidig utbildning innehåller förskoleundervisning fler nya teorier och idéer om utbildning och undervisningsstrategier. Det är nödvändigt för lärare att uppnå en mycket högre prestationsnivå än om de skulle implementera en standardiserad läroplan eftersom den nya läroplanen placerar dem i en beslutsfattande position när det gäller både läroplansutformning och genomförande, vilket främst återspeglas i barn -initierade aktiviteter, individuella skillnader, fri lek, en integrerad läroplan och aktiviteternas process. Policyn har gjort det svårt för lärare, särskilt lärare i främmande språk, att utföra sina jobb. Skolans och vårdnadshavarnas höga förväntningar på lärare kräver mycket arbete.
Jämfört med Kina har Sverige tydligare riktlinjer och pedagogiska aspekter än Kina. Barns erfarenhet, kunskaper, färdigheter och kompetens är viktiga som utgångspunkt för vardagsaktiviteter i småbarnsmiljöer. Fokus ligger på värderingar, jämlikhet och individualism. Lärare erbjuder ett kreativt, utvecklande och varierat arbete där de gör skillnad både för individen och för samhället. När förskolans grundläggande värderingar och uppgifter, målen och riktlinjerna är ganska tydliga och praktiska, blir arbetet för lärarna lättare och resultaten mer effektiva.
Vilka är likheterna?
Båda läroplanerna är målstyrda styrdokument i form av föreskrifter eller riktlinjer. Inlärning och utveckling av barnet är centralt. Lek anses vara det viktigaste medlet för lärande för förskolebarn i båda läroplanerna. Den svenska läroplanen betonar det grundläggande demokratiska värdet för förskolan och perspektiven och värderingarna för barns lärande och utveckling. Förskolemodellen bygger på utgångspunkten att barn lär sig och utvecklas i alla sammanhang där de är involverade. Den kinesiska läroplanen betonar både barnomsorg och utbildning, och förskolans huvuduppgift är att främja barnets fysiska, moraliska och intellektuella utveckling på ett harmoniskt sätt. Innehållet i pedagogisk verksamhet som väljs ut och organiseras på ett planerat sätt ses som viktigt.
Du arbetar i en internationell tvåspråkig förskola med ett globalt perspektiv mot tidig utbildning. Barn och personal kommer från hela världen. Vad kan vi lära av olika kulturer angående hur vi utför det pedagogiska arbetet?
Futuraskolan är ett bra exempel på att implementera ett globalt perspektiv på tidig utbildning. Eftersom dagens samhälle blir alltmer flerspråkigt och mångkulturellt, är en interkulturell läroplan avgörande för barns utveckling genom att lära dem de verktyg de behöver för att leva tillsammans med respekt och stå emot fördomar. Interkulturalism hänvisar till att dela och lära sig om kulturer som bidrar till förståelse, jämlikhet och harmoni inom olika samhällen. Många tidiga barndomsmiljöer involverar barn från olika kulturer och bakgrunder som innehåller olika traditioner och värderingar. Den ökande mångfalden av små barn och deras familjer har oundvikligen lett till policyer och regler som fokuserar på inkludering och mångfald. Lyckligtvis erkänner den svenska läroplanen fördelarna med att etablera en förskoleutbildning där lärare, barn och familjer kan samarbeta och lära sig tillsammans på ett sätt som gör det möjligt för dem att förstå de kulturella sammanhangen bättre. Som ett resultat av interkulturella aktiviteter och dialog får barn och lärare en djupare förståelse för individens betydelse och unika och deras bidrag till samhället som helhet. Så det specifika fokuset i läroplanen bör ligga på barns kulturella och språkliga mångfald, såväl som pedagogernas avgörande roller för att hjälpa dem att utveckla och värdera dessa skillnader.
Vad är det bästa med ditt jobb?
Jag har otaliga möjligheter att interagera med människor från olika nationaliteter och kulturer och praktisera erfarenhetsbaserat lärande. Jag tycker om samarbete mellan skola och familj och en omfattande läroplan som hjälper till att öka våra barns medvetenhet om mångkultur.
